Nights grow longer.

Jag är en människa som kan inse sitt misslyckande innan själva misslyckandet, nu är klockan 10:40 och jag har inte kommit iväg till bussen.
Så nu sitter jag här, med ketchupindränkta makaroner och jag gråter.
Åh, du store Gudinna, vad har jag gjort för att förtjäna det här?
... Va, alla 7 dödsynderna?!
It can't  be!
Åh, goda makaroner.
Nästa buss kommer klockan 13:00, får ta den istället och berätta för Jan att jag är en misslyckad liten individ som inte kan hinna med rätt buss. Observera att Jan är min mattelärare.... Han gillar inte försenade elever.
Han gillar inte mig, för jag är alltid efter i matten.
Inte mitt fel att alla fuskar och inte jag. Jag är den enda ärliga som gör alla uppgifter och tar tid på mig för att förstå uppgifterna!!
Det är verkligen inte så att jag har svårt för matten och måste till specialpedagogen imorgon. Pedagogen för de mindre intelligenta barnen, äsch då. Inte jag, verkligen inte jag.
Mina makaroner är snart slut, noooo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0